OM HÖGTALARTEKNIK

På frågan om vilka som är de bästa högtalarna eller teknik bör bilden differentieras något – i relation till de hyllningskörer vi ser för enstaka högtalarmärken. Det är annars lätt att dras med av jublande ägare som alla vill rättfärdiggöra egna inköp och berätta tårvåta historier. Alla som jobbar med hifi på hög nivå har upplevt kunder och lyssnare som njuter av upplevelserna flera timmar varje dag,  och som även gråtit av sina lyssningsupplevelser.  Det finns oändliga historier och intryck att berätta kring alla märken i syftet att väcka känslor och göra dem unika. Det finns också en stor skillnad på hur butiker väljer att presentera sina produkter.

I det ena fallet är det minutiöst uppställt för att imponera i butiken. I det andra fallet är det för att leda till annan förståelse och rätt produktval – där finputsen görs i hemmamiljö. Aktiva samarbetspartners gör också sitt bästa för att lyfta produkter där det i bakgrunden kan finnas någon form av egenintresse. Det hela är mänskligt förståeligt – men kan absolut leda läsaren fel.

Så vad går att vara helt säker på?

  • Alla dynamiska element – oavsett tillverkare – distorderar när luft rör sig snabbt, typ diskantelement. Andra dynamiska element har olika brister i tidsdomänen samt uppbrytningsfenomen.
  • Alla element och konstruktioner färgar ljudet. Dock på olika sätt.
  • Korrekt frekvensrespons är viktigt för att insignal skall motsvara utsignal, och de berättar om teknisk kvalitet, men betyder kanske minst vid lyssning i hemmiljö då övriga komponenter, helheten i rummet är vad lyssnaren faktiskt förhåller dig till.
  • Närfältslyssning i studio till frekvensraka men begränsade monitorer är inte det samma som att lyssna hemma i soffan.
  • Det vi egentligen vill lyssna till är uppförandet av musiken, inte den mastrade versionen av den samma.

Som lyssnare är det inte vad som görs i mixerrummet som är intressant, utan att få musiken återgiven så som musikerna framförde den – i en om möjligt naturlig aukustisk miljö. I mixerrummet/studion är syftet att göra det presenterbart för viss media. Alla som lyssnar till musik upplever samma sak – att inspelningar numera är variabeln i återgivningen och kvalitetsmässigt olika från låt till låt. Ett stycke eller låt kan vara ihopklippt av upp till hundratalet bitar musik, även upptagna på olika ställen och vid olika tillfällen. Att få det att låta någorlunda bra är en konst men tyvärr sällan lyckat och det säger sig själv att det hela är en kompromiss.

Jämför t.ex med inspelningar från MA Recordings, där Todd Garfinkle åker runt på planeten och hittar intressanta välljudande lokaler att spela in i – som gamla fabriksbyggnader etc. Han spelar in med enkel utrustning och gör minimal bearbetning med materialet därefter. Resultatet är verkligen välljudande och naturligt och ett långt steg från vad som upplevs i typiska studioinspelningar. Så vill nog de flesta av oss ha musiken – när vi väl har upplevt det.

Vid val av högtalare är den viktigaste frågan att ställa sig är hur du vill uppleva energin från högtalarna och försöka förstå – och därefter välja vad som passar en själv. Det är egentligen bara två tidpunkter som är intressanta. Det ena är när musiken uppfördes. Den andra tidpunkten är när du lyssnar till det i din egen miljö. Då bör dessa två punkter i tid, energimässigt likna varandra så mycket som möjligt. Låt mig ta ett exempel.

En bra fråga som många ställer är “Kan du spela ett piano för det är så svårt att återge.” Det är det, men problemet är att om man ställer den frågan när man lyssnar till en lådhögtalare/direktstrålande finns det redan ett problem som inte går att lösa. Pianot är ett rundstrålande instrument.  Lådor kommer att ge förutsatt att du sitter i mitten ett bra perspektiv och du kan placera instrumentet i rummet, men du kommer att missa upplevelsen i viss mån eftersom lådan beskriver instrumentet med olika kvalitet via direktljudet relativt det indirekta ljudet. Och det indirekta ljudet är klart det som mest påverkar oss i lyssningsupplevelsen. Så här blir det redan fel från början. Frågan hade varit relevant på riktigt om man lyssnade till högtalare som energimässigt är närmare instrumentet/rummet vad gäller spridning, som från dipoler eller rundstrålande.

Alla tillverkare har som syfte att återge inspelningen i ditt hem. Så vad behövs för att beskriva detta på ett enkelt sätt. T.ex är frekvensresponsen, rak eller inte, som är uppmätt i ett aukustiskt frekvensoptimerat rum inte så viktig som vi kanske tror, och den utgör omkring 2% av det som faktiskt är viktigt när du lyssnar hemma. Dessa kurvor är, märkligt nog de mest beskrivna i tester och specar – men som sagt kanske minst intressant när du sitter hemma och lyssnar. Däremot bidrar lådresonanser till ett färgat ljud vid olika frekvenser.

Frekvensrespons mäts inom ett ”lyssningsfönster”. Det betyder +/- 30 grader horisontellt och +/-10 grader vertikalt. Dessa punkter som det mäts i beskriver i princip allt direktljud som når dina öron – utan reflektioner. Detta är vad du hör inom de första 10 millisekunderna vilket är avgörande för lokalisering, samt tonernas och transienternas bildande för att kunna skilja mellan jämförbara instrument.

Alla högtalarbyggare har sedan tidernas början insett samma sak. Den perfekta högtalaren är en pulserande sfär. Att ta sig dit är en helt annan sak och enbart vissa företag har viljan och energin att ”go the extra mile”. Övriga gör i det mesta som alla andra gör, och produktionstekniska aspekter samt varierande kunskap och vinstkrav står i vägen. Man kompromissar.

Låt oss säga då att du lyssnar till en annan teknik, t.ex dipol eller rundstrålande högtalare. Tar vi det sist nämnda utgår energin likartat i alla riktningar, dvs med samma kvalitet. De första 10 millisekunderna, dvs direktljudet inom lyssningsfönstret hanteras och ca 20% (relativt sätt) är nu täckt vad gäller den totala lyssningsupplevelsen. Frekvensresponsen behöver inte vara rak, men ha 1dBs variation.

Den energi (ljud) som når dig mellan 10-50ms är den klart viktigaste och huvudsakliga del för förståelsen av rummets akustik i inspelningen, bredd, djup och höjd, hur musikerna är placerade i rummet och rummet mellan dem. Den huvudsakliga del av vad de spelar, vilka instrument de spelar på osv. Denna del är ”första reflektionen” och inte direktljudet – men det reflekterade ljudet.

Denna del av de första reflektionerna relativt övrigt täcker mer än 40% av totalupplevelsen. Så denna är med råge den viktigaste delen. För rundstrålande eller dipoler som distribuerar ljudet med samma kvalitet blir det då enkelt att inse varför dessa låter mer naturligt vad gäller klang, placering i rummet, luft, detaljer och scen. De djupaste musikaliska upplevelsen är när hjärnan får rätt balans mellan direkt och indirekt ljud, när tillräcklig tid finns för den att kunna hantera signalen och få med fler detaljer. Vid för mycket direktljud ”blåser” det subtile i musiken förbi utan att du kan registrera det och musiken saknar innehåll. Man får skilja på mycket ljud och innehållsmässigt bra ljud.

Och här kommer vi till den enskildes val av teknik, baserad på den egna förståelsen och vikten av detta – av hur energin och vår uppfattning av den ter sig vid lyssning hemma.  Värt att beakta utan att påverka någon om valet av högtalare är att det i musiken finns mycket mer att hämta än det man kanske först tror.

Direktstrålande lådor/horn – ger känsla av kraft och tryck. T.ex när bas spelat rakt mot en  – det känns kul/häftigt men egentligen en onaturlig effekt då bas i verkligheten snarare uppför sig likt en vätska som från alla håll fyller ett utrymme. Indirekt ljud av olika kvaliteter relativt till direktljudet är beroende på vinkeln från centrumpunkten, vilket begränsar upplevelsen. Lyssnaren behöver också vara i mitten för att uppleva dessa optimalt relativt till högtalarens kapacitet. Direktljudet dominerar och maskerar den än viktigare informationen som förmedlas i det indirekta ljudet.

Rundstrålande/dipoler – återger en naturligare upplevelse och energimässigt närmare det som gällde vid uppförandet av musiken. De ger en klart bättre balans mellan direkt och indirekt ljud vilket gör att det blir enklare att få ett balanserat ljud i rummet med fördelen av större och homogenare lyssningspositioner.

Vissa tycker det första är roligare och andra det andra alternativet. I det ligger ingen problematik, men det gäller att ha ett öppet sinne och våga utmana sig själv – om det man först trodde var korrekt – verkligen är den bästa metoden för att uppleva musik i hemmamiljö.

“Individual reflections, in general, appear to be flattering to both music and speech sounds, and those occurring naturally in small rooms are, if anything, too low in level to have an optimal effect. Indeed, numerous early reflections have a positive cumulative effect on speech intelligibility. From the perspective of sound quality, multiple reflections reduce the effects of comb filtering (good) and enhance our perception of resonances (good for the music, and bad only if the resonances are in the loudspeakers)”.

Floyd Toole