Här är utdrag av två mycket trevliga email (och bilder) från S….. Han föreslog titeln, men jag skulle nog säga att han är allt annat än en amatör, där sökan efter perfektion genom ihärdigt undersökande och ständigt förbättrande åtgärder – beskriver resultatet. Proffsigt snarare än amatörmässigt….
Härligt med glada människor och musik…..
Vi saxar med tillåtelse från mailen……
Mail 1
… det här är i mina öron riktigt delikat nu när jag äntligen börjar få koll på den hemska betongbunkern på 4×5 meter. Jag lutar åt att ljudet är så balanserat att dåliga mastreringar är huvudskälet till viss hårdhet i röster som dyker upp på vissa ställen i vissa låtar på vissa skivor (inte alltför ofta med andra ord).
Eter några veckor med Parasounden hade jag börjat uppfatta dessa hårdheter som jag ibland genom åren flyttat runt prylarna i rummet för att få bukt med, men aldrig riktigt tänkt till kring. Många hundra kilos vinylflytt gav ett mindre snyggt arrangemang, men eftersom hifi-folkets ”hustrufaktor” inte gäller för den här kroniska ungkarlstvåan (blev som bäst särbo i yngre år), fick det ljudmässigt bästa gälla.
En naken del av en bärande betongvägg på lyssnarens högra sida visade sig ställa till med fula saker, men en skivhylla vänd på höjden bröt upp den första reflektionen och när jag testade med en ännu högre hylla ändrades rumsklang ytterligare något till det bättre…
Naken betongvägg bakom gammal tjock-tv och lampa – inte bra:
Hylla upprätt – lugnade väggstudsen. Även en del ny akustikbehandling, basfälla i ett hörn och diffusorer bakom lyssnaren. Dessa tillägg fixade nu inte allt, därav hyllexperimenten:
Alla hyllor i stora rummet bytte vägg – ännu mer dämpning. Tyskimporterade basfällan från Hofa var tyvärr mest effektiv på sämsta tänkbara plats, men gör ett fint jobb där den står och blockerar en del av entrén till rummet:
Resultatet med närlyssningen modell ”monitorljud” är nu utmärkt (220 cm öra/diskant), men en omtumlande berg och dalbana om albumet varvar olika sessions med olika upplösning, klangfärg, etc. En låt kan vara rena ljudnirvana och nästa spår låter som en burkig demoinspelning… Som SixMoons skrev om högtalaren Gradient för många år sedan; ”seriöst ärlig” (mot källmaterialet).
Parasounden visade sig en bra match med ett rent ut sagt billigt rör-försteg från Hongkong (YS-Audio Balanced A2 Plus). Jag chansade på rören sedan jag noterat användarsystem där det lilla familjeföretagets produkter kombinerades med, i ett fall dina avancerade MBL 101 och i ett annat system med elektrostater för dubbla priset av mina Gradient… T.o.m. med ICEPower hörde jag omedelbart hur rörsteget presenterade nya och mer delikata detaljer i ljudet och dess obetydliga egna klangfärg matchar Parasounden mycket bättre än torra och ljust stämda ICE…
/Nöjd kund S…
Mail 2
… detta är enda gången jag ångrat beslutet att inte äga smartphone. Bilderna är tagna med ett uselt USB-mikroskop som inte riktigt räckte till att fota pickupnål med tillräcklig upplösning. Lite forskning visade att det var en ordinär webcam (1 eller 2 megapixel). Därav grynigheten. (För panoramavyerna klippte jag ihop flera stillbilder men lyckades dölja skarven hjälpligt i Photoshop).
En bror från Danmark var uppe i mellandagarna och blev vederbörligt imponerad av Parasound. Han hobbymusicerar men har själv en väldigt enkel stereoanläggning. Betydligt högre kvalitet på hans smartphone-bild på Parasound under glashylla (från Hi-Fi Klubben för en evighet sedan).
Letade olika typer av baser men tyckte jag var kreativ som kom på att man kunde beställa en ”miniatyr-diskbänk” från Ikea. Stadig bas på 6 kilo för Parasounden att stå på, lagom hög och smälter samman bra med förstärkaren… Notera Platons samlade och den antika kinesiska kosmologin I-Ching till höger om stereon. Liten påminnelse varje gång man sätter på en vinyl att det finns större ting än ljud och musik, hur trevliga ämnen dessa än är! 🙂
